HUR BLEV JAG FOTOGRAF?

....det kan man ju orolig fråga sig....skulle min man säga... Men så märkvärdig är det väl inte.... Min underbara mor råkade ha en liten Kodak Instamatic i en byrålåda. Därinne fanns det ena och det andra. Bland annat lite pengar för att köpa godis, en massa papper, små sådana kuber som kalledes för blixtrar. Dessa satt man på kameran och svisch blixtrade till det och den ena sidan av blixten blev svart och sen vände den sig till nästa sida. Jag var fascinerad av detta beteende. Vad coolt skulle vi säga idag.
Det drog ju inte länge tills jag upptäckte hur världen var sååååå häftig genom den lilla rutan i kameran. Mina första bilder var utan någon kännedom av what-so-ever. Jag knäppte som alla barn gör, sådär. Men roligt tyckte jag , DÅ, var att fota naturen, löv....vad finns det så exalterande att fota ett löv det förstår jag idag inte längre. Men det blev lite isbitar med löv, löv och träd, och gräs och löv...och vad vet jag. Sen upptäckte jag födelsedagar och jag gick runt och knäppte alla som var med på festen. Det var roligt. Roligaste var att lämna in filmen och på den tiden beställde man ju direkt dubbla kopior för visserligen skulle ju jag ge bort bilderna till de som var på kort. Visst är jag snäll?
Men det är så det började....

Min första kamera!