AKVARELLMUSEET - ATELJEN
8 åriga Kim är på besök i Sverige. Första gång på egen hand. Från Schweiz direkt.
Förra gången var hon 5 när hon besökte Sverige med sina två syskon. Denna gång fick hon uppleva Göteborg själv.
Jag har tyvärr inga egna barn men älskar mina syskonbarn Kim, Jeremy och Pamela.
Varje år kommer ett av barnen till oss på semester. En vecka, iväg från allt annat, från föräldrar, från syskon, från den välkända maten, från sin egen kultur.
Att ta steget in själv i ett jättestort flygplan med okända människor är stort. Jag beundrar.
Det var inget konstigt med det, inga tårar, bara glädje och mycket förväntansfulla ord.
Vad ska vi göra imorron?
Första dagen, som ni har redan läst, var hennes önskemål att få gå in i fotostudion och leka med kläder och rekvisita. Några av bilderna har redan hamnat i hennes "Ferienbuch". En liten dagbok där hon berättar och klipper och klistrar in bilder, som senare kommer att presenteras framför hennes klass.
Igår, lördag bestämde vi oss för Akvarellmuséet i Skärhamn på Tjörn.
Kim älskar att måla. Av alla tre barnen är hon konstnären i familjen, såväl som sin mamma och mammas morbror, den berömda schweiziska målaren Hans Binz.
Bara för några veckor sedan kom min sambo hem och berättade att det fanns en spännande utställning på Akvarellmuséet. En av de främsta svenska bildboksskaparna. Jag, som är född i Schweiz och bor i Sverige bara sedan 9 år tillbaka, visste inte mycke om henne. Jag fick lära mig ett nytt namn: Elsa Beskow. Hon levde från 1874 till 1954 och har skapat, enligt mig, ett fantastiskt verk. Jag visste inte riktiga vad jag skulle förvänta mig, men oj, vad jag blev glatt överraskad. Underbara, färgstarka, detaljrika, fantasifulla bilder. Som ett vuxet barn fångades jag av hennes bilder direkt. Vad spännande att titta på!
Nåväl, Kim vill dock gå direkt till målarateljén. Försöket att inspirera henne genom att först titta på bilderna misslyckades direkt. "Jag vill måla!"
Det verkar som hon redan visste vad det var frågan om: Vi kom in i ateljén. På höger sidan fanns det alla förkläder. Zack....den lilla handen hade redan tagit en och begärde hjälp att fixa den bakom ryggen. Sen gällde det att välja en av de många platser som fanns. På varje bord fanns det skålar med vatten, penslar och akvarellbasfärger blått, gult och rött. Lärare Joakim berättade att man kunde få 300 olika färger genom att blanda dessa tre tillammans.
Bara detta tycker jag är en konst. Man fick ta fyra små akvarellpapper och ett stort A3 och man hade en timma på sig för att måla något. Läraren Joakim var där om man behövde hjälp.
Peu om peu kom det in flera barn med sina föräldrar. Kim tittade bekymrat på mig och sa: "Cornelia, du få nog översätta vad Joakim säger!" - självklart gjorde jag det.
Vill man få ljusa färger på papperet så får man ha mer vatten i penseln. Att blanda kan man göra antingen direkt på papperet eller i blandskålen som fanns redo på bordet.
Och Kim försvann in i sin egen värld.
Det blev ett ansikte som dekorerades med hjälp av en svamp.
Förra gången var hon 5 när hon besökte Sverige med sina två syskon. Denna gång fick hon uppleva Göteborg själv.
Jag har tyvärr inga egna barn men älskar mina syskonbarn Kim, Jeremy och Pamela.
Varje år kommer ett av barnen till oss på semester. En vecka, iväg från allt annat, från föräldrar, från syskon, från den välkända maten, från sin egen kultur.
Att ta steget in själv i ett jättestort flygplan med okända människor är stort. Jag beundrar.
Det var inget konstigt med det, inga tårar, bara glädje och mycket förväntansfulla ord.
Vad ska vi göra imorron?
Första dagen, som ni har redan läst, var hennes önskemål att få gå in i fotostudion och leka med kläder och rekvisita. Några av bilderna har redan hamnat i hennes "Ferienbuch". En liten dagbok där hon berättar och klipper och klistrar in bilder, som senare kommer att presenteras framför hennes klass.
Igår, lördag bestämde vi oss för Akvarellmuséet i Skärhamn på Tjörn.
Kim älskar att måla. Av alla tre barnen är hon konstnären i familjen, såväl som sin mamma och mammas morbror, den berömda schweiziska målaren Hans Binz.
Bara för några veckor sedan kom min sambo hem och berättade att det fanns en spännande utställning på Akvarellmuséet. En av de främsta svenska bildboksskaparna. Jag, som är född i Schweiz och bor i Sverige bara sedan 9 år tillbaka, visste inte mycke om henne. Jag fick lära mig ett nytt namn: Elsa Beskow. Hon levde från 1874 till 1954 och har skapat, enligt mig, ett fantastiskt verk. Jag visste inte riktiga vad jag skulle förvänta mig, men oj, vad jag blev glatt överraskad. Underbara, färgstarka, detaljrika, fantasifulla bilder. Som ett vuxet barn fångades jag av hennes bilder direkt. Vad spännande att titta på!
Nåväl, Kim vill dock gå direkt till målarateljén. Försöket att inspirera henne genom att först titta på bilderna misslyckades direkt. "Jag vill måla!"
Det verkar som hon redan visste vad det var frågan om: Vi kom in i ateljén. På höger sidan fanns det alla förkläder. Zack....den lilla handen hade redan tagit en och begärde hjälp att fixa den bakom ryggen. Sen gällde det att välja en av de många platser som fanns. På varje bord fanns det skålar med vatten, penslar och akvarellbasfärger blått, gult och rött. Lärare Joakim berättade att man kunde få 300 olika färger genom att blanda dessa tre tillammans.
Bara detta tycker jag är en konst. Man fick ta fyra små akvarellpapper och ett stort A3 och man hade en timma på sig för att måla något. Läraren Joakim var där om man behövde hjälp.
Peu om peu kom det in flera barn med sina föräldrar. Kim tittade bekymrat på mig och sa: "Cornelia, du få nog översätta vad Joakim säger!" - självklart gjorde jag det.
Vill man få ljusa färger på papperet så får man ha mer vatten i penseln. Att blanda kan man göra antingen direkt på papperet eller i blandskålen som fanns redo på bordet.
Och Kim försvann in i sin egen värld.
Det blev ett ansikte som dekorerades med hjälp av en svamp.
Lilla Viktor ett bord längre bort, hade också hittad svampen och skrek till sin farfar: "Vad fiiint det blir!", vi log alla.
Timman gick snabbt förbi. Kim nådde alla möjliga känslor: nyfikenhet, glädje, konstnärlighet, frustration när det blev lite för mycket vatten på hennes andra bild med delfinen, och stress när Joakim sa att nu hade vi ju bara 5 minuter kvar.
Vi lämnade bilderna i torkskåpet medans vi upptäckte klipporna utanför muséet. Den sista stora bilden ska fortsättas hemma med basfärgerna inköpta i muséets butik.
http://www.akvarellmuseet.org/
No comments:
Post a Comment