Allt började på TUR mässan 2009. Som varje år är det ett måste att gå på TUR-Mässan i Göteborg, för att träffa eventuella nya kunder, skapa kontakter för framtida resor och ibland delta i någon slags tävling.
Det var på Resias monter som jag svarade rätt på deras bildfråga och bifogade att det var jag som skulle vinna resan till Barcelona för att jag saknade kylskåpsmagneten därifrån.
Det blev inte Barcelona, men däremot föll valet på Samos efter jag hade vunnit en resecheck som jag löste in två månader senare i det lilla Resia kontoret i Lerum.
Vi valde ett charterpaket med Fritidsresor emot egentligen mina principer, med flyg och hotell. Det blev en 2 FF hotell i Kokkari, på norra delen av ön på Kamelia studios.
Sommaren gick förbi med regn och dåligt väder så att semestern till Samos var nog väldigt förväntansfull.
Äntligen var det dags att flyga. När vi klev ut på flygplatsen utanför Pythagorion efter en otroligt kunnig landning väntade på oss varm fuktig luft.
Fritidsresor ledare på plats hänvisade oss till våra bussar som lämnade oss på var sitt hotell. Den första och ganska roliga överraskningen var vägen upp till hotellet. Brant uppe på en kull med utsikt över Kokkaris bukt. Svett rann från våra pannor och tack och lov var väskorna bara halv fyllda.
Överraskning no. 2 väntade på oss lite längre fram och var vårt rum.
På nedervåningen fick vi rum nummer tre. Ett avlångt ganska så smalt rum, mörkt och total opersonligt. Vi hade var sitt 90 säng (jättehård), ett litet bord, en stol, en bänk, en kökshörna med det nödvändiga och en toa/dusch, allt i allo. En glödlampa hängde framför spegeln och man var tvungen att blunda för att inte få svarta punkter framför ögonen. På toan ett klistermärke att inte kasta pappret i stolen (det är alldeles för små vattenrör i Grekland).
I mitten av rummet en gigantisk tackfläkt som hade i centrum en skruvad energisparlampa och när den väl gick igång så trodde vi att den skulle släppa från sitt fäste när som helst för att den snurrade runt totalt okontrollerat. Lite läskigt var det. Jag såg framför mig våra kapade huvuden.
Så vi bestämde oss att inte använda den de kommande dagarna.
Onsdag kom vi fram och fredag började överraskning tre som medföljde fyra. Det började att regna. Och inte lite, men ordentligt. På natten hörde vi från grannarna som bodde på sista våningen (jag antar det var hotellägaren själv) hur de släppte vattnet som hade fylld sig på tackmarkisen. Det var som att höra en vattenfall precis utanför dörren. Tre gånger mitt på natten. Det blev inte mycket vila. Men vi var ju på semester, vi skulle ju hålla upp moral, vem brydde sig om lite vatten *smile*.
Regnet fortsatt dag två. Framför var dörr fanns det ett litet tak med ett bord och några stolar där vi kunde sitta och njuta på utsikten förutsätt att det inte regnade. För precis utanför vårt fönster hade taket gått sönder och även där fanns det vatten som rann ner, inte minns på vår bord och våra stolar.
Så vi blev tvungna att äta inne i vårt mörka dystra rum två dagar. Det var för mycket för min del och vi bestämde oss att lämna hotellet. Fritidsresor Online Service funkade ganska så bra. De tog emot vår förfrågan om att byta hotell och efter några timmar fick vi besked att det fanns ett rum ledig bara några hundra meter ifrån vårt hotell på anläggningen Nafsika. Innan vi tackade ja, ville vi nu kolla om det var värt flytten..
Det hade precis slutat att regna och hotellets ingång i marmor var fylld med vatten och det var en ren rutschbana så att även ägaren hade problem att stå på sina två ben.
Rummet låg på nedervåningen där alla andra passerade. Den var större men däremot hade vi definitivt inte utsikt över havet men massor av passerande människor. Vi tackade nej och letade själv upp ett alternativ, som vi hittade på Pension Corali.
Ett mysigt rum för 40 euro per natt vid stranden. Ägarinnan ägde inte bara hotellet men även en liten matbutik i centrum. Vårt uppehåll på Kokkari var räddad. Att somna i vågornas takt var det mysigaste jag kunde förvänta mig. Kanon.
Solen kom tillbaka och allt blev bara fin fint. När det var dags att återvända hem ringde vi Online Service på Samos för att fråga när bussen skulle komma och hämta oss. ”8.30 på Hotel La Plage” svarade en dansk manlig röst. ”Kanon, då var den lilla detalj också avklarat” – tänkte jag.
Onsdagen därpå befann vi oss på Hotel La Plage och väntade till kl. 08.55 när bussen äntligen kom.
Överraskning 5!
Bussföraren hade nog inte fått informationen att vi skulle med bussen och ville part-tout inte ta med oss, tills vi protesterade vilt. Samma problem uppstod med två andra passagerare. Slutligen fick vi åka med. Vi hade ju betald 100:- för detta och hej, vi vill ju åka hem med alla andra.
På den roliga lilla resan till flygplatsen stannade bussen att föraren skulle en gång hämta en flaska, andra gången hämta en macka och tredje och och sista gången för att tanka.
Inte nog med överraskningar följde nummer sex och den största av alla. På flygplatsen klev en trevlig Fritidsresor värdinna ombord vår buss och berättade att vårt flyg var försenad och att de inte visste när vi skulle lämna Samos. En lång dag väntade på oss. Några timmar på flygplatsen tillbringade vi lugnt tills vi fick besked att checka-in våra väskor och att det fanns några bussar ute som skulle köra oss till den närbelägna 5-stjärniga hotellet Doryssa för att få en lätt lunch.
Höll bara upp moralen! Solen sken, maten var gratis och hotellet stort och fint. Men oj vad det saknade karaktär. Ingen känsla att man var i Grekland. Det kunde ha lite väl varit på vilken turistort som helst förutom kanske den delen som de hade byggd med kyrka och torg och kändes att vi promenerade i en film kuliss.
Jag tänkte, ok då får jag börja jobba härifrån och kolla mail osv. Men nej, vi var ju i ett hotell där folk vanligtvis kunde betala höga priser och då var det plötslig inte fri WIFI connection som på flygplatsen men 4 euro per timman ville de ha. ”Glöm det” tänkte jag, då fixar jag det imorron när jag väl kommer hem, förhoppningsvis.
Lunchen var ok och jag var imponerad av kökets förmåga att fixa fram mat så snabbt för 200 oväntade gäster. Kl. 13.00 hade vi fortfarande inte fått besked när vi skulle flyga, så vi tänkte att det skulle vara bra att bada. Det var ju ändå 28 grader ute. Men var var våra badkläder??? I väskorna så klart och de trevliga värdinnor på Fritidsresor föreslog att juste, vi skulle bada om vi ville och använda gratis poolen. Handdukarna fanns på stranden. Tack!
Det blev 30% rabatt i affären där vi köpte nya badkläder och handdukarna var slut för dagen. Men det blev ett dopp i havet i alla fall bara för att få chansen att bada en gång till, och vad skulle vi göra annars? Vinden och solen torkade oss.
17.45 blev vi äntligen hämtade för att återvända till flygplatsen. Två och en halv timmar senare öppnades dörrarna till bussarna som skulle köra oss till planet.
Last but not least den absolut sista överraskning, no 7. som vi aldrig trodde skulle hända oss.
Nu vet jag hur grisarna och andra djur måste känna när de är transporterade i varma lastbilar, ihop trängda. Att få lätt panik är en naturlig känsla.
Bussen stannade framför planet och stannade och stannade och öppnade inte dörrarna. 1 minut, 2 minuter. Efter 5 minuter började ett antal passagerare svetta. Det var varm, det fanns ingen luft, det luktade,det var förskräckligt. Några började banka på fönster efter jag skickade iväg en busvissling för att få lite uppmärksamhet av bussföraren som satt lugnt i sin del av bussen. Flera bankade men dörrarna öppnade sig inte. 10 långa varma minuter var vi instängda som djur, tills en kvinna öppnade en dörr och sa att vi tyvärr inte kunde vänta ute. Varför köra fram bussen om det inte var klart att stiga på planet? Varför inte öppna dörrarna och placera en person ute?
Det väntade ok:et från planet kom som en befrielse och vi klev ombord, tog plats och flög hem.
Besättningen hade också varit vaken sedan kl. 04.00 på morgonen och tvungen att vila under dagen medans de reparerade planet på Landveter. En solstråle, Pia Fohlin, chef-steward som var redan med första gång från Göteborg, var där och tog emot oss med den otroliga leende hon har. Jag tror hon är född med ett leende på läpparna och kärleken inom sig. Det är sällan jag träffar en sådan positiv inställd människa som älskar vad hon gör och delar livets glädje med alla andra. Så surheten inom mig, vad helt borttrollad.
Vi landade i Gbg kl. 23.20 med över 8 timmar försening. På Landvetter flygplats väntade de andra passagerare med barn på vårt plan som skulle till Turkiet, kl. 00.20 istället för 15.30.
Charterresa en gång till? Kanske, jag vet inte, jag kan leva utan det.
Men Samos var en trevlig och mysig och äventyrsfull ö att uppleva hur än man hamnar där.
Även om det inte var den drömresa vi hade tänkt oss så har vi ändå varit borta från allt och upplevd en annan kultur.
Som ersättning för förseningen fick vi 200:- per skalle. YASSAS!!
